Vad jag borde ha sagt till neggot

Idag träffade jag ett fulfjädrat neggo. Ett neggo är en person som väljer att se det dåliga i allting. Vad jag än sa så hittade han något dåligt med det. Och det blev så tydligt för mig att det finns något dåligt i allt. Om man bara letar tillräckligt länge kan man hitta hinder och anledningar till att inte göra det där man skulle kunna göra. Det kommer säkert aldrig att gå. Och om det går så går det åt skogen. Det finns alltid två parallella spår i livet: ett bra och ett dåligt. Det är bara att välja vilket tåg man vill åka med: det där allt är skit eller det där allt är möjligt. Precis som i yin och yangsymbolen finns det något dåligt i allt bra, men också något bra i allt dåligt. Det vi fokuserar på kommer att avgöra vilka vi är, vilka vi blir. Det är upp till oss. Det finns människor som förlorat allt. Mamman som förlorade sin man och sina barn i tsunamin, hur orkar hon fortsätta? Barn som vuxit upp i krig och småflickor som blivit tvingade att prostituera sig, hur klarar de att leva? Troligen för att de väljer att leva i den lilla strimma ljus som strilar in i deras mörker.

Man kan alltid hitta anledningar till att leva i sin egen misär. En olycklig barndom är en klassiker. Men vem bryr sig om att du är offer? Alla har fullt upp av sina egna liv att de inte bryr sig. Och om offret inte har någon publik, vad är då poängen med martyrskapet? Det bygger väl ändå på någon form av bekräftelse, verklig eller inbillad. Och när martyren står inför sin sista suck; vad tänker han? "Ja, jag hade i alla fall ett miserabelt liv, minsann!"

Så hur ser alternativet ut? Hur vore det att börja fundera över allt vi har i stället för det vi inte har? Skulle du kunna utmana dig själv i att hitta något bra i allt som händer, hur dåligt det än verkar? Och den tuffaste utmaningen av alla: Vågar du se dig själv som lycklig i framtiden? Jag hör redan alla skäl du lägger fram till varför detta inte är möjligt. Men tänk om det var möjligt, hur vore det? Vad vinner du på att vara olycklig? Om den vinsten är så stor att du hellre väljer det. Då borde du ju vara lycklig eftersom du lever som du vill! Så varför klagar du?

Tänk om Sveriges nästa kung kommer från Afrika?

Jag tänkte på det här med Victoria och Daniels bröllop. Det lär inte dröja länge efter bröllopet förrän media kommer att tjata om barn och frossa i bilder på en möjlig gravidmage.

Men vad händer om Victoria och Daniel inte kan få egna barn? Ja, vad gör moderna människor idag? Först försöker de väl med artificiell insemination ett par gånger, men om det föreligger fysiologiska hinder återstår bara en sak att göra: adoptera. Och tänk då om Victoria och Daniel adopterar en liten babypojke från Afrika. En liten kille som en dag växer upp och ska ta över tronen. Tänk er: Sverige skulle få en svart kung från Afrika! Och det bästa av allt: När och om den dagen kommer är det ingen som kommer att reagera över det.