Att jag inget säger betyder inte att jag inget har att säga

Idag hörde jag något på radio: Forskningen förser idag möss, och även andra djur som getter och grisar, med mänskliga gener för att försöka hitta botemedel mot sjukdomar som drabbar människor. De berättade att de mänskliga arvsanlag som djuren fått, ärvs av nästa generation djur.

Det fick mig att börja fundera: Tänk om det plötsligt föds en get med mänskliga egenskaper, Tänk om geten plötsligt skulle börja prata! Då ställs vi inför många etiska dilemman: Vad är det t ex som definierar en människa? Man brukar säga att vi människor kan relatera till tiden; vi kan tänka framtid och dåtid och reflektera. Men vi vet ju egentligen inte något om huruvida djuren reflekterar eller ej. Och vad beror det på? Jo, att djuren inte kan uttrycka sig i ord. Så om de kunde prata, vad skulle det innebära? Skulle vi fortfarande döda dem och äta upp dem? Hur kommer det sig att vi tycker oss kunna förstå vissa djur och sätta mänskliga egenskaper på dem, men inte andra? Ingen i Sverige skulle t ex äta en hund eller en katt.

Och om den talande geten nu skulle betraktas som mänsklig, skulle den då få samma rättigheter som andra i samhället: Sjukvård, pension och bostadsbidrag?

Om vi värderar djuren så lågt därför att de inte kan prata, hur värderar vi då människor som inte kan prata? När någon berövas sin röst av någon anledning, berövar vi den ofta sin vilja och självbestämmande.

I höstas var jag utan röst under flera veckor. Det blev chockerande tydligt hur omvärldens bemötande förändrades: ingen lyssnade när jag försökte göra säga något och jag kände mig helt överkörd. Jag tror nu inte att någon gjorde detta avsiktligt. De trodde helt enkelt inte att jag hade något viktigt att säga, eftersom jag bara kunde viska. Jag upplevde en stor maktlöshet och total oförmåga att hävda mina åsikter. Då fick jag verkligen en inblick i hur livet kan vara för dem som inte kan göra sina röster hörda.

Och jag känner med alla dem som lever sina liv utan att någonsin kunna uttrycka sig med ord. Vad händer med barnet som ingen lyssnar på? Vi blir alla formade utifrån det bemötande vi får ifrån vår omgivning. Vilket barn som helst - med eller utan röst - som blir ignorerat, kommer till slut att tystna och sluta sig.

Idag utgår jag ifrån att alla människor jag möter har något att säga. Jag försöker ta mig tid att lyssna, även om det inte finns några ord. Bara att någon VILL lyssna, att någon bryr sig om vad man tycker, gör skillnad. Det betyder att man finns. Det betyder att man är värd något.