Allta är bara energi, och det är inte så bara

När jag satt och lyssnade på min elvaåriga sons sånguppvisning igår (det var han och tio femtonåriga tjejer) så slog det mig hur fantastiskt det är att vi kan uppfatta musik! Det är ju egentligen bara ljudvågor, och ändå kan vi urskilja olika toner. Men det är inte bara det: vi kan uppfatta nyanser så hårfina att vi skapat miljoner olika låtar. Vi människor har byggt upp ett helt universum kring musiken. Och det är ingen som tycker att det är det minsta märkligt. Det är bara om man är döv som detta universum kan te sig lite obskyrt, men då känner man i alla fall rytmerna.

Vad jag vill komma till är att jag tror att vi kan lära oss att uppfatta energier på samma sätt. Allt omkring oss är energi, våra egna kroppar är bara små celler som hålls igång av energi. (Och var kommer den ifrån?) Därför är det egentligen inte det minsta konstigt att vi kan känna energier och framför allt: alla energier berör varandra. Våra energier påverkar andra människor, men också djur, växter och allt levande. Till och med berg och sten har energi, fast på en helt annan frekvens.

Det som slog mig var att det på energiplanet finns ett universum lika omfattande och nyanserat som i musiken! Om vi bara tränade upp vår energimusikalitet skulle vi kunna uppfatta dessa energier med stjärnklar precision. (Och när jag tänker på det är det inte alls konstigt med människor som kan förflytta föremål utan att röra dem eller prata med människor som dött, eftersom deras energi finns kvar fast inte kroppen, materian.)

Alla kan vi känna att vi har låg energi eller hög energi emellanåt. Vi kan känna kärlek på tusentals mils avstånd, men hur är det möjligt? Kärlek är ju jätteabstrakt, ändå har nästan alla känt det. Många pratar om "vibbar", men vad är det egentligen? Allt detta handlar bara om energier. Och energier kan laddas positivt eller negativt. Våra tankar är superkanaler av energi. Tänker vi negativa tankar förmedlar vi negativ energi. Inte bara till omvärlden utan även till våra egna celler. Men det slutar inte där: den negativa energin drar till sig annan negativ energi som statisk elektricitet. Alltså, tänker man bara negativa tankar så drar man även till sig negativ energi runt omkring sig. Och förstås tvärtom. Så vem styr dina tankar? Om du kan se på vad du tänker, vem är det då som ser? Vi är något mer än våra tankar och känslor, men känslorna är en himla bra barometer. När det känns, så finns det en möjlighet till att lära sig något. Och med tankarna kan vi bestämma vad vi ska göra av det.

Min farfar Uno som var präst (och som jag aldrig hann träffa) hade en bok som hette Indisk levnadsfilosofi. Den hade jag som bibel som ung (undrar vad farfar skulle ha tyckt om det). I den står att självdisciplin är grunden till andlig utveckling. Ordet självdisciplin hade ingen stark dragningskraft på mig som obstinat tjugoåring, men nu förstår jag det verkligen: att ha koll på vad man egentligen går och tänker när man inte är medveten om det.

(Och nu ska jag samla all min positiva energi och försöka slita min son från tv-spelet...)