Den senaste tiden har jag refekterat mycket över min offerroll. Jag frågade mig själv: Vad stör jag mig på mest hos andra? Och svaret blev: När människor bara gnäller och inte gör något åt sin situation. Eftersom jag tror att det jag retar oss mest på hos andra är de egenskaperna jag inte vill se hos oss mig själv, blev jag tvungen att fråga mig hur gnällig jag själv är. Och då insåg jag att jag faktiskt gnäller en del. Jag är missnöjd med vissa saker i mitt liv och oftast är det någon särskild person som jag är maktlös inför.
Så jag bestämde mig för att vara vaksam på alla offertendenser i mitt liv och reflektera över dem. Ta t ex bara uttrycket "jag måste". Egentligen måste jag ingenting, utan det handlar om hur jag prioriterar i mitt liv. Eller uttrycket "jag hinner inte" som skulle kunna omskrivas som: "Jag väljer att göra detta i stället". Då är det jag som har makten över livet och inte tvärtom. Jag vill verkligen inte ha en offerroll, men någonstans hittar jag en tillfredsställelse i den, annars skulle jag inte axla den i mitt liv. Kanske är det också bekvämt ibland att inte behöva ta ansvaret för allt. Det är mycket enklare om det är någon annans fel; pojkvännens, grannens, chefens, regeringens, samhällets, eller varför inte Guds?
Ibland sätter andra människor stopp för min framfart, vilket gör mig ytterst frustrerad. Men jag har bestämt mig för att se allt motstånd i livet som en möjlighet till lärande och utveckling. Jag kanske till och med har valt att skapa denna situation för att få en möjlighet att utvecklas på det området där jag är svagast (som tålamod t ex). Då blir det till och med riktigt spännande med motgångar och konflikter. Yeehaa, learning time! Eller som mannen som spelade Gud sa i den mediokra amerikanska filmen jag såg en scen av häromdagen (antagligen för att det var just precis det jag behövde se): "Om du ber om styrka gör jag dig inte stark. Jag ger jag dig i stället möjligheterna att bli stark och visa din styrka." Lite som montessoripedagogiken för barn: "All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alla gnäller väl emellanåt.
SvaraRaderaSjälv HATAR jag att vara sjuk. Jag menar feber,influensa sjuk typ.
Eftersom jag fått så många år fördärvat av min sjukdom, som jag nu lärt mig leva med och accepterar, dvs jag har ett riktigt bra och härligt liv numera - så hatar jag verkligen att ngt stör min vardag...och det enda som kan få mig riktigt gnällig numera(kan jag säga med ärligt hjärta) är som sagt - sjukdom:(
Själv har jag valt bort flera männiksor ur mitt liv - de som gnällde värst, var alltid de som tog mest energi från mig, och som fick mig att må sämst...
Dessa ord är sååååå bra!!!
"Om du ber om styrka gör jag dig inte stark. Jag ger jag dig i stället möjligheterna att bli stark och visa din styrka."
Tack för att du påminde mig om dem!
Hej där!
SvaraRaderaVad kul att jag hittade hit! Tack för ett bra inlägg, jag läste det med stor behållning.
Offerrollen axlar vi nog alla emellanåt, kanske för att slippa ta ansvar...lite som att gå "The path of least resistance". Om jag gnäller om hur fel allt är kanske någon magisk kraft kommer in och rättar till alltsammans? Fixar relationen, mitt tråkiga jobb eller vad det nu är jag missnöjd med.
Men att leva som ett offer för livet är smärtsamt. Ansvar kan ju vara lite skrämmande (för det betyder ju att jag inte kan skylla på någon annan). Men med ansvar kommer makt att förändra och förbättra. Bygga om, bygga nytt och hitta fram till det där potentialet som vilar inom en.
Önskar dig en underbar dag!